Så kan jag också passa på att säga, inspirerad av Roys och Rogers dagliga avskedsfras till deras bensinmack, "hejdå underlivet, vi ses imorrn*". Utsikten är nu blockerad. *imorgon och imorgon, det handlar om månader...

Jag har aldrig förstått vad folk talar om då de klagar på halsbränna. Halsbränna hit och halsbränna dit. Nu vet jag precis vad de talar om och kan konstatera att krämpan i fråga har ett mycket beskrivande namn.

Idag bär det av till staden Stockholm för ett sista besök före jag ynglat av mig. Det känns lite underligt. Nästa gång är det Brio Go och dess resenär som står i fokus.

På To Do-listan står, utöver kvalitativt umgänge, besök på Fotografiska och shopping av de sista nödvändigheterna i babykläds- och babyprylsväg.

Den här pyjamasen (från Mini Rodini) står högt i kurs. Sen att den kostar ungefär €10/vecka i de fyra veckor den är lämplig storlek tar jag ställning till då jag håller den i min hand.  

Hakuna såg nyligen en kvinna slänga sin drink i en mans ansikte.

Det får mig att gå tillbaka i tiden och fundera på vilka movie moments jag upplevt då jag levde livets galna dagar.


Jag har fått en drink hälld över mig av en man.

Jag har fått en cider kastad av en kvinna rakt i ansiktet på mig så att jag tillfälligt förlorade synförmågan.

Jag har fått en appelsinjuicedrink-spya spydd över mig från andra våningen då jag inget ont ananade stod i en toalettkö i en trappa.

Jag har blivit spottad i ansiktet av en man.

Jag, eller mina bröst, har plötsligt blivit våldsamt rattade av en lesbisk kvinna på ett dansgolv.

Och jag har själv kastat en oöppnad rödvinsflaska i gatan (ingen större hit kan jag berätta).


Det var ungefär det.

Är en kläddesigner vid namn Gareth Pugh* som gjort kostymer till en ballet vid namn Carbon Life som satts upp på Royal Opera House.

Det måste ju vara helt galet häftigt att se dessa kostymer i användning. Mycket mera arkitektonisk blir inte en människokropp.

Se mera här.

*som faktiskt utexaminerades från universitetet i London samma år som jag
 

Om jag inte hörs av mig mera vet ni var jag fastnat fast - mellan väggen och stolen

... är att förlora en budgivning. På en lägenhet, ett hem, ett ställe att leva sitt liv på. Det hände på lördagen.

Och jag måste bara snarast försöka släppa det och gå vidare.

...är att bli matad.

Varken en smakbit från gaffel eller en godisbit från en annans hand går. Jag blir helt frustrerad och det slutar oftast med att det ätbara faller och allt bara blir så fel.

Fy fabian vad jag hatar att bli matad.

Idag fick vi veta att ett av de fem andra föräldraparen på vår föräldraförberedelsekurs fick en dödfödd dotter igår. Hon och jag var i samma vecka.

Sådan information skakar om ens värld ganska rejält.

Något säger mig att vårt badrum inte kommer att som utlovats skriftligen vara återställt till sitt tidigare skick tills imorgon eftermiddag.